I'm the runner, he the rebel. I'm the daughter waiting for you, I follow you deep sea baby.

Lykke Li – I Follow Rivers.
Att gå till havet en molnig kväll.
Det var kallt och jag hade några galar (''fiskmåsar'', ursäkta min ömål, men jag klarar verkligen inte att säga ''fiskmåsar'') + några tyskar (eller var de engelsmän?) som fiskade på andra sidan viken som åskådare. Det blåste inte, så jag fick kasta med håret sådär igen. Måste sett intressant ut. Det tyckte galarna i alla fall.
Hade denna spelandes i mitt huvud när jag tog bilderna: Lykke Li – Come Near. Tycker den passar till. Lyssna.


I hope you step on a lego. You horrid creature.

Farväl projektarbete. Faktiskt! Trodde aldrig det skulle ske. En sistaårselevs värsta mardröm är över. Men när hela klassen satt där idag och hjälpte varandra, bara timmar innan projektets deadline, kände jag att jag faktiskt längtar till studenten ändå. Jag har haft 3 otroliga år på Mimers Hus som vänt upp och ner på mitt liv, med en klass jag älskar. Men jag känner att jag är färdig med gymnasiet ändå. Inte bara att gymnasieåren är färdiga med mig, utan att jag också är färdig med dem.
"Hur långt man än har kommit, är det alltid längre kvar." -J.Berg.
Nu ska jag försöka fota mer när det inte är så mycket plugg kvar.

PS. Kent – Jag är inte rädd för mörkret. <-Bästast. DS.


I used to say "just follow your heart". But my heart always lead me in circles.

I söndags tog jag min kamera och gick ut i skogen själv. Hoppades kunna fota lite för mig själv men blev ständigt avbruten av pensionärspar och småbarnsfamiljer med hundar som strosade förbi och tyckte nog mest jag var ganska konstig.
Jag hittade en stor koja någon filur byggt någon gång. Vågade dock inte gå in, det skulle kännas som om jag bröt mig in i någons hem.
Måste sett intressant ut när en liten blond flicka med röda skor stapplade ut ur skogen med stor kamera runt halsen medan hon drog ur både barr, kvistar och löv och jagvetintevad ur sitt lockiga hår. 



Never gonna break, never gonna break.


Alltså. Nog för att jag lyssnat på albumversionen av Minnesota, WI mer gånger än det finns siffror att räkna med, men detta. Qäwöiikwrfjmc. Herrejävlar. Jag ryser hela jag. Till och med tårna.  
Jag trodde inte det gick att göra den bättre än albumversionen. Ack så fel jag hade. 
Någon måste gå med mig i sommar på Way Out West och se denna genialiska man och hans band.


If people were rain, I was drizzle and she was a hurricane.

En lördag eftermiddag kan man dra med en Linnea ut i skogen och trassla in henne i grenar. Fast det visade sig att mitt hår hade en betydligt större talang för att trassla in sig. Och hela jag trasslade in mig i en tall som Linnea fick dra mig ur. Jag hade barr lite var stans. Spännande.


Take it all away and let me go back. Erase yesterday.

"I can't think again. Not ever again.
I don't know if you've ever felt like that. That you wanted to sleep for a thousand years. Or just not exist. Or just not be aware that you do exist. Or something like that. I think wanting that is very morbid, but I want it when I get like this. That's why I'm trying not to think. I just want it all to stop spinning."
The Perks Of Being A Wallflower by Stephen Chbosky.

Caught up in the sea. All went in the sea. If only if only. If only If only.

Bon Iver, James Blake – Fall Creek Boys Choir
En lampa, en gardin, en kamera. Ont i huvudet. 
Här var det väldigt tyst. My apologies.



RSS 2.0