Don't sit down 'cause I've moved your chair.

Arctic Monkeys – Don't Sit Down 'Cause I've Moved Your Chair
I ett litet litet vitt kuvert, kom en liten liten födelsedagspresent, som blev ett stort stort leende. Från världens bästa Sebastian! Födelsedagspresent i förväg, men ändå. TAKK!
(En fjärrkontrolls-utlösare till kameran för er som inte ser)
På min födelsedag ska jag nämligen starta ett projekt, "threehundredandsixtyfive days". Ta en bild varje dag hela mitt nittonde levnadsår. Mest för att jag behöver få tummen ur röven och fota alla ideer jag faktiskt har, och för att nitton är speciellt för mig, trots att det inte är det för andra. Jag fyller nitton den nittonde maj, och refrängen på min favoritlåt Special Needs av Placebo går "I'm just nineteen and suckers dream, I guess I thought you had the flavour, Just nineteen and dream obscene, with six months of for bad behaviour, remember me, special needs" (titeln på bloggen kommer faktiskt också där ifrån, "remember me through flash photography and screams, remember me, special dreams".)
Hur som helst passar denna födelsedagspresent bättre än bäst till det, eftersom jag tänker ta mestadels självporträtt. Och såhär kul kan man ha med den. 



She said "love is watching someone die". So who's gonna watch you die?

Den första sommardagen, hos farmor och farfar. 
Det var så varmt att jag och Evelina inte orkade annat än att ligga på en filt på den enorma gräsmattan bakom huset. Farfar tyckte det såg precis ut som somrarna när vi var små.
Så han hämtade det gamla indiantältet vi brukade leka med, för att liksom göra bilden komplett.
Men det kom en kusin med nyinförskaffat skägg och störde.
Så vi gick ut på promenad.
No privacy på toalettbesöken.


I hope you step on a lego. You horrid creature.

Farväl projektarbete. Faktiskt! Trodde aldrig det skulle ske. En sistaårselevs värsta mardröm är över. Men när hela klassen satt där idag och hjälpte varandra, bara timmar innan projektets deadline, kände jag att jag faktiskt längtar till studenten ändå. Jag har haft 3 otroliga år på Mimers Hus som vänt upp och ner på mitt liv, med en klass jag älskar. Men jag känner att jag är färdig med gymnasiet ändå. Inte bara att gymnasieåren är färdiga med mig, utan att jag också är färdig med dem.
"Hur långt man än har kommit, är det alltid längre kvar." -J.Berg.
Nu ska jag försöka fota mer när det inte är så mycket plugg kvar.

PS. Kent – Jag är inte rädd för mörkret. <-Bästast. DS.


Never gonna break, never gonna break.


Alltså. Nog för att jag lyssnat på albumversionen av Minnesota, WI mer gånger än det finns siffror att räkna med, men detta. Qäwöiikwrfjmc. Herrejävlar. Jag ryser hela jag. Till och med tårna.  
Jag trodde inte det gick att göra den bättre än albumversionen. Ack så fel jag hade. 
Någon måste gå med mig i sommar på Way Out West och se denna genialiska man och hans band.


Take it all away and let me go back. Erase yesterday.

"I can't think again. Not ever again.
I don't know if you've ever felt like that. That you wanted to sleep for a thousand years. Or just not exist. Or just not be aware that you do exist. Or something like that. I think wanting that is very morbid, but I want it when I get like this. That's why I'm trying not to think. I just want it all to stop spinning."
The Perks Of Being A Wallflower by Stephen Chbosky.

Hur långt man än har kommit, är det alltid längre kvar.

Kent – 999
Hör på den. Den går på repeat i mitt huvud och mina hörlurar. Kan den utantill redan efter knappt två dygn.
Att Joakim Berg alltid lyckas skriva ord som går rakt igenom hjärtat på mig då. Bästa poeten i universum. 
All respect to you Mr Berg.

They made a statue of us, and put it on a mountain top. They made a statue of us, our noses have begun to rust.

Us - Regina Spektor

Imorgon lyfter ett flyg mot London från Säve flygplats. Där sitter jag och några från min Engelska C -klass. Jag, Daniel, Julia, Evelina, Alexandra och en till tjej, + vår lärare. Där ska vi springa omkring tills fredag. Åka röda turistbussar, besöka BBC, ta en titt på Shakespeares "the Globe", gå vilse på Camdens Market, och spendera en dag i ett Sixth Form College där vi ska hålla tal för en klass om Sveriges kultur. Det pirrar i magen både över hur kul vi ska ha, och över det där talet.
Kameran med alla tillbehör tar upp 70% av väskan, så bilder blir det allt. 
Jag har en känsla av att detta kommer bli en oförglömlig resa.


Oh solitude I'm doing fine, I dance along with my head high.





Don't come up to me and say you like it. We go out dancing, I don't want to be bothered, just want to be bothered with real love.


Jag tror bestämt att jag kan vänja mig vid detta.


It makes me want to blow the candles out, just to see if you glow in the dark.

DeTogÄntligenUtMinTandställningImorseSåJagHarHaftEttLeendePåMittLillaFejsHelaDagen.
Jag känner inte igen mig. Men jag tänker le ändå. För att jag kan.


Control



Det är hemskt att jag inte sett denna filmen innan. Jag förstår verkligen inte varför, nu när jag faktiskt sett den. Den mest känslofyllda film jag någonsin sett. Jag älskar den i all sin hemskhet och sorglighet. Se den.

Control - en film av Anton Corbijn, om geniet Ian Curtis och Joy Division.


She's lost control again.

She's lost control - Joy Division

DetHänderSåMycketPåEnGångJustNuSåJagHarInteTidAttFotaOchJagHatarDet.
Skickade in arbetsproverna idag. Håll alla tummar ni har för mig.



Heaven knows it's got to be this time, Avenues all lined with trees, Picture me and then you start watching, Watching forever, forever.

Ceremony- Joy Division/New Order
Dansar omkring i mitt rum till 70-80-tals band som The Cure, Joy Division, New Order och The Smiths. Har lite vit snö utanför fönstret. Skissar med gamla kol-stift jag hittade i en byrålåda. Dricker ohälsosamt mycket te. Försöker plugga. Och sluta ha ångest över vilka bilder jag ska skicka in som arbetsprover till ansökan.
.


Yet there's still this appeal, that we've kept through our lives.


En av de snyggaste vusikvideor jag sett tror jag. Och en helt otrolig låt som varit en av mina favoriter så länge. Unik. Ian Curtis var ett geni.
Love Will Tear Us Apart (BBC Version) - Joy Division

So please please please, let me get what I want this time

♫ Please Please Please Let Me Get What I Want - The Smiths

Darling, ain't nobody gonna tell us, they're gonna be oh so jealous.

Machu Picchu - The strokes
Kan. Inte. Sluta. Lyssna.




Hemma bra men borta bäst.

Alltså. Man kan inte ha en bättre resa än den jag just haft. Omöjligt. 
Jag grät några tårar på sjöflygplanet från ön när vi åkte hem. 
Har tagit ca 30gb bilder. Skojar inte. 30GB. 
En smula kommer visas här när jag kommer över min lilla depression över att vara tillbaka i verkligheten, och fått lite energi.
GOD JUL.

Two weeks in paradise.

'
Imorgon. 
Imorgon åker jag. Tillbaka HIT. Lämnar en väldigt stormig och väldigt kall ö, för en annan väldigt solig och väldigt varm. Para-Para-Paradise.
Känner egentligen för att binda fast mig själv vid en palm och stanna där tills sommaren kommer tillbaka till Sverige. Jag är alltid så död på vintern. Sommarflicka som jag är. Och nu ska jag vara levande igen i två veckor. 
Det kommer med all säkerhet bli löjligt massa bilder här när jag kommer hem sen!
Hoppas jag packat allt nu. Måste kolla en gång till.
Ha det bästast. Puss.


Sju dagar.

En vecka kvar. Mitt rum är ett enda kaos av gamla bikinis, slitna jeansshorts som grävts fram ur garderoben, dykutrustning, klänningar av alla sorter, femtioelva böcker, väldigt massa kameragrejor, och en fin liten solhatt jag köpt har lagt sig på toppen av allt.
Förövrigt är jag kär i denna kameran.
.


Bon Iver, Bon Iver.


Bon Iver – Bon Iver
Om någon stackars själ inte har hört detta vackra album än, så gör det nu.
Det är så fint att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Vill bara lyssna på det dygnet runt lite sådär i bakgrunden.



Tidigare inlägg
RSS 2.0