I'm the runner, he the rebel. I'm the daughter waiting for you, I follow you deep sea baby.
Att gå till havet en molnig kväll.
Det var kallt och jag hade några galar (''fiskmåsar'', ursäkta min ömål, men jag klarar verkligen inte att säga ''fiskmåsar'') + några tyskar (eller var de engelsmän?) som fiskade på andra sidan viken som åskådare. Det blåste inte, så jag fick kasta med håret sådär igen. Måste sett intressant ut. Det tyckte galarna i alla fall.
Hade denna spelandes i mitt huvud när jag tog bilderna: Lykke Li – Come Near. Tycker den passar till. Lyssna.
Hade denna spelandes i mitt huvud när jag tog bilderna: Lykke Li – Come Near. Tycker den passar till. Lyssna.
I used to say "just follow your heart". But my heart always lead me in circles.
I söndags tog jag min kamera och gick ut i skogen själv. Hoppades kunna fota lite för mig själv men blev ständigt avbruten av pensionärspar och småbarnsfamiljer med hundar som strosade förbi och tyckte nog mest jag var ganska konstig.
Jag hittade en stor koja någon filur byggt någon gång. Vågade dock inte gå in, det skulle kännas som om jag bröt mig in i någons hem.
Måste sett intressant ut när en liten blond flicka med röda skor stapplade ut ur skogen med stor kamera runt halsen medan hon drog ur både barr, kvistar och löv och jagvetintevad ur sitt lockiga hår.
If people were rain, I was drizzle and she was a hurricane.
En lördag eftermiddag kan man dra med en Linnea ut i skogen och trassla in henne i grenar. Fast det visade sig att mitt hår hade en betydligt större talang för att trassla in sig. Och hela jag trasslade in mig i en tall som Linnea fick dra mig ur. Jag hade barr lite var stans. Spännande.
Caught up in the sea. All went in the sea. If only if only. If only If only.
Bon Iver, James Blake – Fall Creek Boys Choir
En lampa, en gardin, en kamera. Ont i huvudet.
Här var det väldigt tyst. My apologies.
En lampa, en gardin, en kamera. Ont i huvudet.
Här var det väldigt tyst. My apologies.
London 20-23.03.2012
Efter världens kaotiskaste morgon (Daniel upptäckte 2h innan planet skulle gå att hans internationella id-kort inte gällde i storbrittannien, och körde gärnet till polishuset för att skaffa tillfälligt pass, och kom rusandes in på flygplatsen 7 min innan gaten stängde.) så satt vi äntligen på ryan airs mikroskopiska plan, ihopträngda som sardiner i en ask. Men det var soligt, alla var glada och chockade över att Daniel hunnit, och det var fin utsikt.
Sedan landade vi och hamnade på ett tåg och sedan tunnelbana in mot London.
Lämnade av väskorna på vandrarhemmet, slängde i oss en fantastiskt god indisk lunch och åkte iväg till BBC där vi gick på rundtur ett par timmar. Satt i sportstudior och soffor där superkändisar suttit och annat.
Sedan sprang vi omkring på något stort shoppingcenter där de drack champagne bland Gucci och Prada affärerna, och bestämde att det inte riktigt var våran grej, och åkte till Oxford Circus och Picadilly Circus istället.
Sedan blev det onsdag och vi var för snåla för att ta Sightseeingbussen och gick ca en mil runt hela London istället. Från St Paul's Cathedral.
Maria Julia Daniel. Evelina Alexandra Jag.
Var turist-iga och sprang över en motorväg och hoppade över ett staket.
Över The Millennium Bridge.
Och till Shakespeare's The Globe.
Sedan gick vi längs South Bank sisådär en 4km där det fanns massa fint att se på innan vi tog oss över Westminister Bridge.
Pose.
Baksidan av Westminister Abbey. Jo men visst såhär ser baksidan av mitt hus också ut.
Sedan gick vi genom St James' Park där det kryllade av tama ekorrar, gigantiska pelikaner och fåglar med fjädrar på fötterna.
Sedan hälsade vi på vid Buckingham Palace. Sånt man gör en vanlig onsdag.
Sedan gick vi och åt och hann gå omkring på Oxford Street igen ett tag, och shoppade fysiskt-omöjligt-billigt på Primark hann vi också en kvart innan de stängde 22.00 på kvällen.
Sedan gick vi och åt och hann gå omkring på Oxford Street igen ett tag, och shoppade fysiskt-omöjligt-billigt på Primark hann vi också en kvart innan de stängde 22.00 på kvällen.
Sedan var det torsdag och vi tillbringade förmiddagen på Brook House Sixth Form College där vi höll en redovisning om Sveriges kultur, var med på lektioner, och lärde Engelsmännen sjunga och dansa "Små Grodorna". Talet gick bättre än jag ens vågade hoppas, och vi hade så sjukt kul.
Alltså, Daniel ahhah..
Sedan åkte vi till Camden Lock Market. Jag har aldrig sett ett ställe så fyllt av grejor-, färger-, affärer- och folk från alla världens hörn.
Och ett så foto-vänligt ställe. 213902092 bilder.
Babes parking on the pretty Moroccan chairs. Gorgeous zone.
Sedan åkte vi till Oxford Circus. De andra åkte dit för att shoppa. Jag åkte dit för att träffa Sebastian som (WHAT ARE THE ODDS?!) var i London under samma dagar som vi! Vi gick omkring i musikaffärer med hans kompis Marius och var glada över att i alla fall få ses en liten stund. Sedan skulle de på teater med klassen och jag och min klass gick och åt. Och sprang ännu en gång in på Primark och shoppade i ljusets hastighet en kvart innan de stängde. Sedan åkte vi tillbaka till vandrarhemmet, men jag hann möta Sebastian på Kings Cross i tio min och få en hejdåkram.
För sen var klockan elva-tolv nånting och vi försökte desperat få ner allt vi shoppat i väskorna. Kaos ingen sett maken till över hela golvet i sovsalen.
Jag somnade vid ett kanske. De andra somnade knappt alls tror jag. Sedan ringde klockan 3.55. Ja, 3.55. Vi åkte taxi och tåg i sömnen till Stansted Airport och klantade till oss så vi var tvungna att springa som galningar genom hela (enorma) flygplatsen medans de ropade "flight to Gothenburg 6.55, FINAL CALL". Men vi är hann. Fast vi fick lite spridda platser i planet. Men vi hann.
Jag och Daniel somnade på varandra i ett hörn en timme eller nåt. Sedan landade vi ett soligt Göteborg.
Sen jag kom hem har jag mest sovit. Ganska förståeligt kanske.
Men herregud vilken resa. Så mycket vi hann på så lite tid. Och så otroligtjävlakuuuul vi haft! Oförglömligt precis som jag visste att det skulle vara.
Jag och Daniel somnade på varandra i ett hörn en timme eller nåt. Sedan landade vi ett soligt Göteborg.
Sen jag kom hem har jag mest sovit. Ganska förståeligt kanske.
Men herregud vilken resa. Så mycket vi hann på så lite tid. Och så otroligtjävlakuuuul vi haft! Oförglömligt precis som jag visste att det skulle vara.
Åh just det. Vi tog en tur till Hogwarts också.
Lýsir allan heiminn og augun blá. Skera stjörnuhiminn.
Illuminating the whole world, and the blue eyes
cut the starry sky.
Inní mér syngur vitleysingur - Sigur Rós
cut the starry sky.
Inní mér syngur vitleysingur - Sigur Rós
Idag gick jag ut i skogen på min lediga dag och fotade, när jag egentligen skulle suttit hemma och pluggat. Men jag är hopplös och ljuset var så fint.
Jag slog sönder mitt knä och råkade lägga kameraväskan i harbajs.
Men jag är glad ändå. Det är vår.
Jag slog sönder mitt knä och råkade lägga kameraväskan i harbajs.
Men jag är glad ändå. Det är vår.
Take me out tonight, I want to see people and I want to see light.
Vårtecken 1. Jag och Daniel och Daniels kompis, som också hette Daniel, vandrade omkring i göteborg igår utan jackor utan att frysa. Så härlig dag.
Vårtecken 2. Jag kan ha öppet fönstret hela tiden och solen är där och väcker mig på morgonen.
Vårtecken 3. Jag har börjat måla igen på riktigt.
Men vi fryser tillsammans, två benrangel skallrar i takt.
Blått+lila+gult.
Göteborg.
I'm the hero of this story, I don't need to be saved.
Men ändå är det det enda jag gör. Och det enda jag kommer göra en vecka framöver. Studying. Projektarbete och annat sånt där som försöker ta livet av en. Kaos. Helvetet. Adjö.
Så här var lite bilder på ingenting bara för att nåt skulle hända här.
Så här var lite bilder på ingenting bara för att nåt skulle hända här.
Men med våren kommer alltid inspirationen tillbaka som är obefintlig varje vinter. Det är så denna flicka fungerar. Död på vintern, full av liv och inspiration på sommaren.
He is coming from a part of hell where lightning blue eyes don't go down well.
I follow you, deep sea baby
Gick ner för att besöka havet med mor och far. Men det fanns bara is.
Så långt ögat kunde nå.
Så långt ögat kunde nå.
Men jag hörde fåglar när jag vaknade imorse, så hoppet om lite vår finns ändå. Kanske bestämmer mig för att vakna ur mitt ide snart. Vem vet.
The reasons all have run away, but the feeling never did.
I lördags cyklade jag ut i skogen med Matilda för att fota. Mest till arbetsprover jag ska skicka in till Göteborgs Universitet. Men jag fick henne mest att stå och frysa tror jag.
Jag gömde henne i barrträd.
Och trasslade in henne i taggbuskar.
Och trasslade in mig själv.
Har mer bilder, men många blev kassa, mitt fel. Har svårt att bli nöjd med mina grejer. Höga krav på mig själv. Men Matilda var grym.
Tack mitt hjärta för att du stod ut med alla barr, taggbuskar, träsk, grenar och kylan, och för att du har så fina blå ögon.
Tack mitt hjärta för att du stod ut med alla barr, taggbuskar, träsk, grenar och kylan, och för att du har så fina blå ögon.
Rush.
Wild winds. Screaming souls. Flying time.
2012
Sa adjö till 2011 tillsammans med Linnea, Stig och Elin. Vi körde in till göteborg och vandrade upp på Ramberget för att se på Göteborgspostens storslagna fyrverkerier, för att upptäcka att det var för mycket dimma för att se nåt. Men vi fick en promenad och en fin utsikt över göteborg.
Sedan körde vi hem till Linnea och lagade tjusig nyårsmiddag medans Linneas katt Alfons hoppade in och ut ut fönstret.
En liten bit av kära Stig (Marcus) och min kära Linnea.
Jag och Elin.
Vi spelade Alias och Galenpanna och väntade på att klockan skulle bli midnatt.
Vi spelade Alias och Galenpanna och väntade på att klockan skulle bli midnatt.
Sedan när den närmade sig tolv sprang vi upp på Hönös vattentorn, som vi brukar göra varje år, där man kan se fyrverkerier ända inifrån Göteborg. Dimman hade lättat, så denna gången fick vi faktiskt se allt. Det var fint. Men så kallt att jag inte hade känsel nog i fingrarna för att ta fram kameran.
Nu är 2011 slut, och jag måste säga att det var ett av de bästa åren jag haft.
Gott nytt år!
Gott nytt år!
Kuredu.
Den 3e december började vår resa. Vi tog vi tåget upp till stockholm. Där övernattade vi en natt för att sedan den 4e december från Arlanda flyga iväg.
Första flygresan på 5h mot Doha, Qatar. En kvinna en bit framför mig satt hela tiden och såg på olika vackra svartvita filmer från 50-talet. Jag såg på Finding Nemo. Det kändes passande.
Efter en mellanlandning i Doha i 2h, kom vi på ett herrans trångt och packat flyg på 4h till Male, Maldivernas huvudstad.
Där sprang vi omkring och letade efter vårat sjöflygplan som skulle ta oss till Kuredu.
Atoller. Tusentals. Från sjöflygplanet.Det vackraste som finns att se på.
Och så äntligen. Kuredu. Bästa platsen på planeten.
Lycklig faster och kusin.
Lyckliga fötter.
Papi.
Det finns inte precis vägar på Kuredu. De flesta Hotellet/Resorts har en egen ö på Maldiverna, likaså Kuredu. Så vägar behövs inte. Det finns bara dessa stigar i djungeln, och arbetarna tar sig omkring på rostiga små cyklar.
Våra bungalows. Man har en trädgård i badrummet. Halva är utan tak. Det härligaste som finns att duscha och lyssna på fåglarna.
Den närmaste strumpor/skor vi kom på två hela veckor. Sand.
Umm. Ja. Vi är lite sådär Evelina och jag.
Allihop minus pappa. Faster Yvonne, jag, Yvonnes man Peter, kusin Evelina, mami.
Bästa gungan i universum.
Snäckor.
Mor och far. För tredje gången på samma lilla ö.
Djungel. Som sagt. Träd med luftrötter som hände ner från grenarna och kittlade en på huvudet när man gick förbi.
Jag läste mycket. The Boat av Nam Le, och Kärlekens Historia av Nicole Krauss.
Och dök såklart. Jag och pappa.
Snorklade gjorde vi allihop.
Ett mystiskt vrak som fanns vid korallrevet till Kuredu.
Havssköldpaddorna var överallt. De bodde en familj på ca 35 alldeles runt Kuredu. Vi simmade också med Mantor/djävulsrockor (!) med en bredd på ca 2-6 meter mellan vingarna (en simmade 20cm under magen på mig!), Ornate Eagle Rays, revhajar, diverse bläckfiskar, muränor, och andra rockor. Men vi filmade mest med undervattenskameran, så tyvärr har jag inte så mycket bilder att visa från det.
Ibland regnade det. Och då menar jag verkligen regna. Ungefär som i tv-serien ''Lost'' för er som sett den. Ena sekunden lite disig himmel bara, sedan från ingenstans öppnar himlen sig utan förvarning och det känns mer som om man är under vatten än på land. Mer vattendroppar än luft ungefär. Det blev ett antal skrik (''rädda kaaameeraaaaan och min ipooood!'') och löpning i ljusets hastinghet till nånstans med tak.
Men jag älskar regn.
En av dykarbåtarna vi var ute med så mycket.
Detta gjorde vi mest ändå. Hängde på pool-däcket och skrattade. Pappa och min faster sköt lime och oliver på varandra. Jag och Evelina sprang omkring och fjantade oss. Drack annanasjuice och mangojuice. Sånt man gör.
Testade mitt ej-fullframe-objektiv på min fullframe-kamera. Det blev riktigt kul. Runda bilder.
Åkte på en "Sunset cruise" fast det inte blev någon sunset. Men jag hade trevligt ändå!
Och vi såg delfiner. Som jag inte lyckades få en bra bild på.
De två sista kvällarna var de bästa.
Sedan var det den 19 december och vi var tvungna att sätta oss på sjöflygplanet tillbaka till Male. Lämna denna ö. Jag grät.
Male.
Sedan var jag för trött och deprimerad för att ta mer bilder på de 12h det tog att ta sig tillbaka till Stockholm. Trånga jobbiga plan och 4h mellanlandning i Doha, Qatar.
Sedan var jag för trött och deprimerad för att ta mer bilder på de 12h det tog att ta sig tillbaka till Stockholm. Trånga jobbiga plan och 4h mellanlandning i Doha, Qatar.
Sedan tillbaka i Sverige igen den 20 december, och ett snöigt Stockholm, för en tågresa hem, och de bästa två veckorna i mitt liv tog slut.
Say hello to my little friend.
Canon EOS 5D Mark II
Följde med mig hem i eftermiddags! Är så nöjd som man kan bli. Nu känns det på riktigt, jag ska utbilda mig till yrkesfotograf.
J'ai perdu ma tête.
Jag har förlorat mitt huvud.
Ena halvan en vecka bakåt i tiden, andra halvan två veckor framåt.
Bilder som jag egentligen tog till ett skolprojekt. Önskar jag kunde visa de analoga bilderna jag tog samtidigt, men har inte fått tid att framkalla och kopiera dem i fotolabbet än.
Det kostar pengar att fånga ljus.
Ska jag köpa 5D Mark II eller inte? Mycket pengar. Är Fullframe värt det? Eller ska jag vänta och köpa ett 35mm/f2.0 istället nu innan resan? Jag kommer antagligen köpa 5D Mark II ändå någon gång i framtiden, och då kommer 35mm objektivet bara kännas som ett slöseri med pengar. Men 5D Mark II går på inte mindre än 17380 kronor. Mycket pengar. Väldigt mycket. Men det är fotografi jag vill satsa på, och detta jag har sparat alla tusenlappar till. Och pengar är väl till för att spenderas? Och jag kan inte komma på något annat jag vill lägga dom på. Jag är bara rädd att allihop bara försvinner sådär. Och jag måste bestämma mig snart. Åker om två veckor. Objektiv eller kamera? KAOS. HJÄLP.
Oslo med Sebastian och Patrick Wolf.
5 Jättehärliga dagar i Oslo.
Med Sebastian!
Kolla Fågeln!
Skum kille i bakgrunden alltså.
Och sen Patrick Wolf konserten.. waaah waaah WAAAH vad bra! Vi stog längst fram! OCH SEN! Så hoppade han ner från scenen och vi fick varsin kram! Sen innan sista låten så skulle han säga hejdå och allt, och så fick Sebastian lära honom hur han skulle säga ''I love you, merry christmas'' osv. Så kuuuul! Sen fick jag med mig en setlist också! OJ vilken konsert alltså!
Nu är det tråkigt att vara hemma igen. Tomt utan Sebastian och allt kul vi upplevde.
Men nu är det inte långt kvar tills jag åker iväg igen, till Maldivernaaa.
Cool kids never have the time.
Och varför går jag bara omkring och drunknar i pappas tröjor och gör meningslösa saker som dethär?
.
