En regnhistoria.
Idag jobbade jag min sista dag på Café Längtan. Lite bitterljuvt. Men nu är jag fri resten av sommaren.
Efteråt tänkte jag och pappa åka ut med båten och snorkla. Det är ju sånt man gör när det är 26 grader och sol. I alla fall jag och pappa. Vi hamnade på en holme tio min båtfärd bort.
Sedan kom regnet.
Vi tänkte "Äsch, det går över, vi gömmer oss i bergsskrevan sålänge.."
Men det gick inte över. Det blev mer, och mer, och mer. Och vi sprang från bergsskrevan och mot båten, bergen var livsfarligt hala, och jag åkte på rumpan ner mot båten. När vi tillslut var i båten (jag gjorde allt för att skydda min kamera som oturligt nog hade följt med) så var vi redan genomblöta. Det såg ut som om vi hade drunknat redan. Och det blev inte bättre. Havet hade blåst upp och det blev bergochdalbana på vågorna på väg hem. Väl hemma blev det var sin vattenpöl från oss innanför dörren. Man kunde krama ut mitt hår och mina kläder. Nu sitter jag i en handduk och försöker torka.
Men. Faktiskt älskade jag detta lilla äventyr. Det finns inte många ögonblick då jag känt mig mer levande.
Efteråt tänkte jag och pappa åka ut med båten och snorkla. Det är ju sånt man gör när det är 26 grader och sol. I alla fall jag och pappa. Vi hamnade på en holme tio min båtfärd bort.
Sedan kom regnet.
Vi tänkte "Äsch, det går över, vi gömmer oss i bergsskrevan sålänge.."
Men det gick inte över. Det blev mer, och mer, och mer. Och vi sprang från bergsskrevan och mot båten, bergen var livsfarligt hala, och jag åkte på rumpan ner mot båten. När vi tillslut var i båten (jag gjorde allt för att skydda min kamera som oturligt nog hade följt med) så var vi redan genomblöta. Det såg ut som om vi hade drunknat redan. Och det blev inte bättre. Havet hade blåst upp och det blev bergochdalbana på vågorna på väg hem. Väl hemma blev det var sin vattenpöl från oss innanför dörren. Man kunde krama ut mitt hår och mina kläder. Nu sitter jag i en handduk och försöker torka.
Men. Faktiskt älskade jag detta lilla äventyr. Det finns inte många ögonblick då jag känt mig mer levande.
Kommentarer
Trackback
