Hur långt man än har kommit, är det alltid längre kvar.

Kent – 999
Hör på den. Den går på repeat i mitt huvud och mina hörlurar. Kan den utantill redan efter knappt två dygn.
Att Joakim Berg alltid lyckas skriva ord som går rakt igenom hjärtat på mig då. Bästa poeten i universum. 
All respect to you Mr Berg.

London 20-23.03.2012

Efter världens kaotiskaste morgon (Daniel upptäckte 2h innan planet skulle gå att hans internationella id-kort inte gällde i storbrittannien, och körde gärnet till polishuset för att skaffa tillfälligt pass, och kom rusandes in på flygplatsen 7 min innan gaten stängde.) så satt vi äntligen på ryan airs mikroskopiska plan, ihopträngda som sardiner i en ask. Men det var soligt, alla var glada och chockade över att Daniel hunnit, och det var fin utsikt.
Sedan landade vi och hamnade på ett tåg och sedan tunnelbana in mot London.
Lämnade av väskorna på vandrarhemmet, slängde i oss en fantastiskt god indisk lunch och åkte iväg till BBC där vi gick på rundtur ett par timmar. Satt i sportstudior och soffor där superkändisar suttit och annat.
Sedan sprang vi omkring på något stort shoppingcenter där de drack champagne bland Gucci och Prada affärerna, och bestämde att det inte riktigt var våran grej, och åkte till Oxford Circus och Picadilly Circus istället. 
Sedan blev det onsdag och vi var för snåla för att ta Sightseeingbussen och gick ca en mil runt hela London istället. Från St Paul's Cathedral.
Maria Julia Daniel. Evelina Alexandra Jag.
Var turist-iga och sprang över en motorväg och hoppade över ett staket.
Över The Millennium Bridge.
Och till Shakespeare's The Globe.
Sedan gick vi längs South Bank sisådär en 4km där det fanns massa fint att se på innan vi tog oss över Westminister Bridge.
Pose.
Baksidan av Westminister Abbey. Jo men visst såhär ser baksidan av mitt hus också ut.
Sedan gick vi genom St James' Park där det kryllade av tama ekorrar, gigantiska pelikaner och fåglar med fjädrar på fötterna.
Sedan hälsade vi på vid Buckingham Palace. Sånt man gör en vanlig onsdag.
Sedan gick vi och åt och hann gå omkring på Oxford Street igen ett tag, och shoppade fysiskt-omöjligt-billigt på Primark hann vi också en kvart innan de stängde 22.00 på kvällen.
Sedan var det torsdag och vi tillbringade förmiddagen på Brook House Sixth Form College där vi höll en redovisning om Sveriges kultur, var med på lektioner, och lärde Engelsmännen sjunga och dansa "Små Grodorna". Talet gick bättre än jag ens vågade hoppas, och vi hade så sjukt kul.
Alltså, Daniel ahhah..
Sedan åkte vi till Camden Lock Market. Jag har aldrig sett ett ställe så fyllt av grejor-, färger-, affärer- och folk från alla världens hörn. 
Och ett så foto-vänligt ställe. 213902092 bilder.
Babes parking on the pretty Moroccan chairs. Gorgeous zone.
Sedan åkte vi till Oxford Circus. De andra åkte dit för att shoppa. Jag åkte dit för att träffa Sebastian som (WHAT ARE THE ODDS?!) var i London under samma dagar som vi! Vi gick omkring i musikaffärer med hans kompis Marius och var glada över att i alla fall få ses en liten stund. Sedan skulle de på teater med klassen och jag och min klass gick och åt. Och sprang ännu en gång in på Primark och shoppade i ljusets hastighet en kvart innan de stängde. Sedan åkte vi tillbaka till vandrarhemmet, men jag hann möta Sebastian på Kings Cross i tio min och få en hejdåkram.
För sen var klockan elva-tolv nånting och vi försökte desperat få ner allt vi shoppat i väskorna. Kaos ingen sett maken till över hela golvet i sovsalen.
Jag somnade vid ett kanske. De andra somnade knappt alls tror jag. Sedan ringde klockan 3.55. Ja, 3.55. Vi åkte taxi och tåg i sömnen till Stansted Airport och klantade till oss så vi var tvungna att springa som galningar genom hela (enorma) flygplatsen medans de ropade "flight to Gothenburg 6.55, FINAL CALL". Men vi är hann. Fast vi fick lite spridda platser i planet. Men vi hann. 
Jag och Daniel somnade på varandra i ett hörn en timme eller nåt. Sedan landade vi ett soligt Göteborg. 
Sen jag kom hem har jag mest sovit. Ganska förståeligt kanske. 
Men herregud vilken resa. Så mycket vi hann på så lite tid. Och så otroligtjävlakuuuul vi haft! Oförglömligt precis som jag visste att det skulle vara.
Åh just det. Vi tog en tur till Hogwarts också.


They made a statue of us, and put it on a mountain top. They made a statue of us, our noses have begun to rust.

Us - Regina Spektor

Imorgon lyfter ett flyg mot London från Säve flygplats. Där sitter jag och några från min Engelska C -klass. Jag, Daniel, Julia, Evelina, Alexandra och en till tjej, + vår lärare. Där ska vi springa omkring tills fredag. Åka röda turistbussar, besöka BBC, ta en titt på Shakespeares "the Globe", gå vilse på Camdens Market, och spendera en dag i ett Sixth Form College där vi ska hålla tal för en klass om Sveriges kultur. Det pirrar i magen både över hur kul vi ska ha, och över det där talet.
Kameran med alla tillbehör tar upp 70% av väskan, så bilder blir det allt. 
Jag har en känsla av att detta kommer bli en oförglömlig resa.


Lýsir allan heiminn og augun blá. Skera stjörnuhiminn.

Illuminating the whole world, and the blue eyes
cut the starry sky.

Inní mér syngur vitleysingur - Sigur Rós
Idag gick jag ut i skogen på min lediga dag och fotade, när jag egentligen skulle suttit hemma och pluggat. Men jag är hopplös och ljuset var så fint.
Jag slog sönder mitt knä och råkade lägga kameraväskan i harbajs.
Men jag är glad ändå. Det är vår.


Take me out tonight, I want to see people and I want to see light.

Vårtecken 1. Jag och Daniel och Daniels kompis, som också hette Daniel, vandrade omkring i göteborg igår utan jackor utan att frysa. Så härlig dag.
Vårtecken 2. Jag kan ha öppet fönstret hela tiden och solen är där och väcker mig på morgonen.
Vårtecken 3. Jag har börjat måla igen på riktigt.


RSS 2.0